Rädda den personliga assistansen
Mikael Hallbergs tal på Rådhustorget på FUB´s manifestation för att rädda den personliga assistansen den 3 december 2017
Vi har under veckor och månader fått höra historier om vad nedskärningar inom LSS och assistansen innebär för människor som är beroende den. I dagspressen, på radio och TV, i sociala medier – och historierna tar aldrig slut!
Det är inte så mycket som jag kan tillföra här i dag om assistansens betydelse, många som är samlade här i dag vet mer om än vad jag gör
För mig personligen är det en fråga om solidaritet – att visa solidaritet med människor. Det är ju också som så att frågan om LSS och personlig assistans knappast är något särintresse. Det kan hända dig och mig, någon nära vän eller släkting, att vi råkar ut för sjukdom eller annat som gör oss beroende av en fungerande omsorg. Det kan hända vem som helst av oss!
En rättighets- och trygghetslagstiftning som är till för dig och mig och alla andra – det är vad Leif Östling och andra skattekverulanter kan få för sina skattepengar!
Jag har en väninna i Stockholm. Hon är beroende av personlig assistans och hon har tack vare den personliga assistansen kunnat bygga upp ett aktivt liv med ett stort samhällsengagemang. Hon berättar: “Jag är förbannad! Och ledsen. Och rädd. Jätterädd! Jag fick nyss veta att ytterligare två av mina vänner har förlorat sin personliga assistans. Statistiken säger att två personer om dagen nu förlorar den assistans de kanske haft i flera år. Assistansen, som möjliggjort drömmar och förverkligande av dessa. Det är min tur snart. Varje dag det inte ligger ett grönvitt kuvert, med Försäkringskassans logga på, på hallmattan, är en dag av lånad tid. Närsomhelst kan livet, så som jag känner det, rämna i grunden. På samma sätt som för så många andra nu.”
Varken Veronica eller någon annan ska behöva leva med den ångesten!
Jag är glad att kunna säga, att jag tillhör ett parti som sagt nej till försämringar och nedskärningar inom LSS och assistansen redan från dag ett.
Jag har pratat med kamrater som suttit i förhandlingar med regeringen om budget och på andra sätt försökt påverka regeringen i denna fråga. Jag vet att Vänsterpartiet driver på. Förhandlingar innebär att man får genom en del och annat inte. Till årets budget lyckades vi inte rädda pengarna till assistansen och avbryta den nedmontering som pågår. Det betyder ju inte att man slutar driva frågan, i riksdagens utskott, i interna samtal, med opinionsarbete …
Och jag vet att Jonas Sjöstedt har bjudit in till blocköverskridande samarbete i frågan.
Reformer är något som, lika lite som demokratin är en gång för alltid givet. En regering genomför en reform på ett område och nästa regering kan genomföra en reform som tar bort den nyligen genomförda reformen. Vi påminns ofta om att vi måste kämpa för det som vi kanske tar för givet. På lokal nivå så kan vi tänka på den planerade flytten av grundsärskolan. En flytt som gick på tvärs mot elevers och lärares, föräldrars och anhörigas önskemål. Efter ett starkt opinionsarbete lyckades vi ändra detta dåliga beslut!
Jag är övertygad om att också regeringens uppdrag till Försäkringskassan när det gäller LSS och assistansen också kan ändras genom opinionsarbete – som det som FUB genomför här i dag!
Jag vet att regeringen tagit ett halvt steg tillbaka – och det kanske kan ses som en delseger. Men, det räcker ju inte på långa vägar. Ett besked om hur man tänker sig LSS och den personliga assistansen i framtiden måste ju komma långt innan nästa val!